Supporter på plats
Stämningen var god omkring Parken i Köpenhamn i går. Det var mycket folk runt arenan och på förhand hade man uppskattat en publiksiffra på runt 28000. Trots detta kom det bara 18000. Det var svinkallt. Inte ens några äkta danska Carlsberg värmde!
Men vad gör det när man får se Sverige och Zlatan spela? Trots det var mycket folk utanför arenan kom man snabbt in. Visitationen var sådär typiskt härligt danskt avslappnat. Det var mer något av en alibivisitering. Skönt att slippa bli antastad när man går på fotboll för en gång skull! Danskarna var så avslappnade att de till och med sket i att spela den svenska nationalsången. Jävla danskar! Men det gjorde ingenting, för den svenska klacken, cirka tusen gulblåa som stod radade som tennsoldater bakom ena målet, hördes matchen igenom. Ljuv musik som ekade över Parken! Så högt kanske det egentligen inte var men den danska klacken som befann sig bakom det andra målet var oväntat tysta. Fulla danskar brukar inte vara tysta! Till stora delar av matchen var det en enda röst som hördes därifrån. En irriterande dansk som stod och skrek i sin förbannade megafon. Och när en trumpet gick igång var det som om att den svenska klacken sjöng högre för att slippa oljudet. Eller var det en säckpipa?
Danmark mot Sverige i går var en match av vänskaplig karaktär. Egentligen vet jag inte hur vänskapligt det är mellan oss. Danskarna ville inte glädjas åt Sveriges VM-brons 1994 och bland mina danska vänner verkar det mer vara en rivalitet mellas oss! Det var också tydligt att publiken inte riktigt kunde eller ville se Zlatans storhet. Det buades åt honom och det jublades när en svensk missade en passning åt honom. För när han hade bollen under kontroll missade han aldrig själv. Och de två gånger han blixtrade till under matchen hade danskarna svårt att hänga med.Vilken bländande teknik han har. Precision vid bollmottagningar och utsökt bollkontroll även vid hög fart. Bollen bara sugs mot hans fötter!
Det var danskarna som försökte bjuda publiken på underhållning. Lite trist, jag hade förväntat mer av Sverige. I första halvlek var det Safari som sprang fram och tillbaka tio meter framför mig på sin kant. Han verkade pigg i benen ett tag. I övrigt var det ett segt Sverige, men vad gör det, vi är i EM 2012! Samtidigt undrade danskarna som omringade mig på läktaren många gånger vem den där Sebastian Larsson var. Han är ju lite av en retsticka.
Nere i Skåne där jag kommer ifrån vet vi den verkliga betydelsen av begreppet ”en full dansk”. Begreppet kom tydligt till uttryck när en dansk några rader längre ner plötsligt ställer sig upp och börjar sjunga (skrika) Liverpool-ramsor. Dock fick han svar på tal! Lite längre till höger ställde sig en annan full dansk och började skandera United-ramsor! Visserligen har de båda lagen samma färg som det danska landslaget men…
Chris Berg
